Uppdatering efter galloperationen.
Som jag har skrivit innan så skulle jag bli opererad den 27 januari, och det blev jag också. Blev sövd lite efter 13:00, på onsdagen och började sedan så smått vakna till liv igen vid 18-tiden. Hade ont, men allt hade gått bra sade de då i alla fall. Kom upp på avdelningen vid 20. Vaknade mer och mer upp efter operationen. Kände mig öm i hela kroppen, speciellt i axlarna. Kändes som om jag hade spenderat hela dagen på ett gym och lyft vikter, hade en enorm träningsvärk i båda axlarna.
Fick reda på att det skulle vara så då de har blåst upp magen för att komma åt gallablåsan. Luften som de blåser in, hamnar sedan i den del som befann sig högst under operationen, det vill säga axlarna. Detta hade jag gärna varit utan, då jag sedan tidigare har konstant ont i axlar och nacke.
Under kvällen och natten till torsdagen så fick jag hjälp in på toaletten, var väldigt svag och väldigt yr under dessa "utflykter". Var totalt på toa 4 gånger och tre av gångerna så var jag så svag att de var tvungna att köra fram sängen för att hämta mig på toaletten, och detta var egentligen ingen lång promenad, men för en som är nära att svimma så känns det som ett maraton.
Torsdagen började med provtagning och väckning, först klockan 6, sedan kommer de in igen vid 7. Då är det dags för frukost, denna serverades på sängen. Under ronden senare samma dag så fick jag reda att min operation var komplicerad, detta på grund av min lever. (Som är förstorad tack vare min övervikt) Detta innebar att de inte kunde titta i mina gallgångar om det möjligtvis fanns någon sten där som skulle orsaka problem senare, utan jag skulle få hem en remiss till Magnetröntgen. Jag mådde bättre och bättre för varje timme som gick, jag var beredd att åka hem, men det ville avvakta till fredagen på grund av min syresättning.
Under natten till fredagen som sov jag som en kratta, kunde inte ligga som jag ville. Låg jag på höger sida så kändes det som hela magen rörde sig invändigt, och likadant var det på vänster sida. Prover togs även idag, och väkningen skede vid 7. Frukosten fick jag äta ute i matsalen, jag var för pigg för att få maten serverad vid sängen. Jag mådde hur bra som helst och trodde att jag skulle få komma hem. Men tji fick jag under ronden. Jag skulle stanna en dag till sjukhuset, möjligtvis att jag blev utskriven under lördagen. Fick även reda på att min aprover inte var bra, speciellt då hB:t. Jag hade ett blodvärde som var nere på 86, sköterskorna förstod inte detta, de tyckte att jag egentligen borde känna av det. Men jag kände ingenting. Så då fick man en påse blod. Sedan steg mitt hB till 89, detta var de inte nöjda med de tyckte att det borda ha stigit med minst 7 enheter. Så det var bara att koppla på en påse blod till. Så jag spenderade min fredag framför teven i dagrummet tillsammans med Långe Jan (droppställningen).
Natten till lördagen så var jag väldigt orolig! Jag ville bara hem, jag saknade Jimmy och Rex. Det är besöksförbud på sjukhuset på grund av vinterkräksjukan. Proverna togs och jag hade fått en ny rumskamrat under natten, hon hade problem med njursten. Vi hade kul tillsammans och kunde prata om allt. Inte heller under lördagen fick jag komma hem, så det var bara att ställa in sig på att det skulle bli en natt till sjukhuset. Sängarna är faktiskt väldigt sköna, men sängen hemma är absolut skönast. Vi tittade på finalen av Robinson, vi tyckte båda två att det var rätt person som vann.
Söndagen blev jättelång, jag väntade på ronden. Det var ju sagt att jag kanske skulle få komma hem under söndagen. Det blev lunch och jag och Heidi gick ut i matsalen för att äta. Det fanns inga brickor där till oss, så vi gick in på avdelningen igen. Sköterskorna ville inte riskera att jag missade ronden och ville därför inte låta oss äta ute i dagrummet. Så vi fick sitta på rummet och äta. Det dröjde ytterligare någon timme innan ronden kom. Men som tur var så hade mitt hB stigit, och jag fick lov att gå hem.
Jag sover som en kratta, men det är skönt att vara hemma. Har dock varit inne 2 gånger till CSK, 3 gånger om man räknar med besöket idag. Vad jag menar med detta, får ni läsa i ett annat inlägg.
Kramiz Jennie
Fick reda på att det skulle vara så då de har blåst upp magen för att komma åt gallablåsan. Luften som de blåser in, hamnar sedan i den del som befann sig högst under operationen, det vill säga axlarna. Detta hade jag gärna varit utan, då jag sedan tidigare har konstant ont i axlar och nacke.
Under kvällen och natten till torsdagen så fick jag hjälp in på toaletten, var väldigt svag och väldigt yr under dessa "utflykter". Var totalt på toa 4 gånger och tre av gångerna så var jag så svag att de var tvungna att köra fram sängen för att hämta mig på toaletten, och detta var egentligen ingen lång promenad, men för en som är nära att svimma så känns det som ett maraton.
Torsdagen började med provtagning och väckning, först klockan 6, sedan kommer de in igen vid 7. Då är det dags för frukost, denna serverades på sängen. Under ronden senare samma dag så fick jag reda att min operation var komplicerad, detta på grund av min lever. (Som är förstorad tack vare min övervikt) Detta innebar att de inte kunde titta i mina gallgångar om det möjligtvis fanns någon sten där som skulle orsaka problem senare, utan jag skulle få hem en remiss till Magnetröntgen. Jag mådde bättre och bättre för varje timme som gick, jag var beredd att åka hem, men det ville avvakta till fredagen på grund av min syresättning.
Under natten till fredagen som sov jag som en kratta, kunde inte ligga som jag ville. Låg jag på höger sida så kändes det som hela magen rörde sig invändigt, och likadant var det på vänster sida. Prover togs även idag, och väkningen skede vid 7. Frukosten fick jag äta ute i matsalen, jag var för pigg för att få maten serverad vid sängen. Jag mådde hur bra som helst och trodde att jag skulle få komma hem. Men tji fick jag under ronden. Jag skulle stanna en dag till sjukhuset, möjligtvis att jag blev utskriven under lördagen. Fick även reda på att min aprover inte var bra, speciellt då hB:t. Jag hade ett blodvärde som var nere på 86, sköterskorna förstod inte detta, de tyckte att jag egentligen borde känna av det. Men jag kände ingenting. Så då fick man en påse blod. Sedan steg mitt hB till 89, detta var de inte nöjda med de tyckte att det borda ha stigit med minst 7 enheter. Så det var bara att koppla på en påse blod till. Så jag spenderade min fredag framför teven i dagrummet tillsammans med Långe Jan (droppställningen).
Natten till lördagen så var jag väldigt orolig! Jag ville bara hem, jag saknade Jimmy och Rex. Det är besöksförbud på sjukhuset på grund av vinterkräksjukan. Proverna togs och jag hade fått en ny rumskamrat under natten, hon hade problem med njursten. Vi hade kul tillsammans och kunde prata om allt. Inte heller under lördagen fick jag komma hem, så det var bara att ställa in sig på att det skulle bli en natt till sjukhuset. Sängarna är faktiskt väldigt sköna, men sängen hemma är absolut skönast. Vi tittade på finalen av Robinson, vi tyckte båda två att det var rätt person som vann.
Söndagen blev jättelång, jag väntade på ronden. Det var ju sagt att jag kanske skulle få komma hem under söndagen. Det blev lunch och jag och Heidi gick ut i matsalen för att äta. Det fanns inga brickor där till oss, så vi gick in på avdelningen igen. Sköterskorna ville inte riskera att jag missade ronden och ville därför inte låta oss äta ute i dagrummet. Så vi fick sitta på rummet och äta. Det dröjde ytterligare någon timme innan ronden kom. Men som tur var så hade mitt hB stigit, och jag fick lov att gå hem.
Jag sover som en kratta, men det är skönt att vara hemma. Har dock varit inne 2 gånger till CSK, 3 gånger om man räknar med besöket idag. Vad jag menar med detta, får ni läsa i ett annat inlägg.
Kramiz Jennie
Kommentarer
Trackback
