Var i fredags på Aleris på CSK, för information om en eventuellt Gastric By Pass. Hade fått en kallelse för någon vecka sedan, och där stod det att besöket skulle ta mellan 3 och 4 timmar. Jag befann mig på plan 7 när klockan slog 9, då fick jag gå in i ett rum med ett flertal andra blivande patiernter. Det var nämnligen så att det första mötet var mer en information oim hela operationen. Satt där i ungefär en timma, sedan blev det enskilda samtal först med sköterskorna sedan med läkaren. Blev inkallad rätt snabbt, sedan tog det stopp. Jag blev vägd, mätt och det tig mitt blodtryck. Allt såg bra ut, sedan skulle jag in till läkaren. Detta tog sådan tid, och jag blev omkörd av några andra. Men det gjorde inte så mycket, jag var förbered på att det skulle ta tid så jag hade min virkning med mig.

Väl inne hos läkaren så tittade han i mina journaler och konstaterade att det var klart att jag skulle få en operation. De har som krav att man innan skall gå ner ett visst antal kilo, detta för att levern skall bli mindre fettrik. För jsut på överviktiga personer så innehåller levern väldigt mhycket fett. Så det bestämdes att jag skulle gå ner ca 8 kilo. Jobbigt tänkte jag, men det löser sig. Blev sedan inkallad till sköterskorna igen, det var de som planerade när själva operationen skulle ske. Jag blev helt paff, jag fick en tid redan den 21 april. Det är ju snart tänkte jag, hur skall det funka. jag skall ju äta pulver i några veckor innan. Men jag trodde aldrig att jag skulle påbörja detta så fort. Men så var det, i går så började jag  min väg neråt mot min målvikt. (Har ingen målvikt ännu, men det kommer senare) Eller rättare sagt den första viktmålet jag har är under 140 kilo, och denna vikt skall jag ha uppnått innan den 20 april.

Sköterskorna tyckte att jag redan i fredags eftermiddag skulle påbörja pulvringen, men det ville jag inte. Kändes som om jag var tvungen att ha en ätardag innan jag påbörjade pulvringen. Sedan dröjer det ju lite mer än 2 månader innan jag kan börja äta fast föda igen.

Blev lite ledsen i fredags då jag kom på att vi skulle på födeldagsfest igår hos min svärfar, han blev igår 60. Visste om att det skulle bli mycket god mat och fika, men tyckte att det var lika bra att börja med en gång. Släpper man på spärren en gång så blir det säkert fler gånger och till slut så har man inte gått ner i vikt utan man har gått upp igen. Detta är ju inget jag vill, jag vill ju så gärna ha min operation nu, har snart väntat i 2 år.

Så nu består mina måltider av ModiFast och vatten. Det kändes konstigt igår när de andra satte i sig en massa mat och där satt jag med min shake och min bringare med vatten. Men jag kände mig ändå inte sugen, jag intalade mig nog på något sätt att det var ingen mat för mig. Utan jag fick hålla mig till min shake och mitt vatten.