Börjar tvivla på mitt yrkesval, har jag verkligen valt rätt yrke. Passar jag verkligen som lärare? Eller jag skall hålla mig till de små barnen på förskolan? Eller jag är helt ute o cyklar? Att en grupp på 18, skall få en att känna så här. Är de det som kallas för verklighet? Jag är inte glad för att höja rösten, men idag har det varit nödvändigt. Nu är det nästan så att jag ångrar mig. Var jag verkligen tvungen att höja rösten? Eller jag kunde ha gjort på något annat vis. Så många frågor, men ingen att fråga. Satt hemma o fixade några arbetsuppgifter till eleverna. Jag kunde säkert ha gjort dessa på något annat vis. Men nu är uppgifterna prövade på elever. De elever jag har nu, tyckte att det var svårt. Men egentligen tror jag att det mest beror på att de inte tycker om förändringar. Men, men imorgon är en annan dag. Hoppas att den blir bättre.