Katt!
Jag vill ha en katt! De är ju så underbara. Sitter hos syrran och Henrik och kelar med deras katter. Men, det är väl inte säkert att det går bra med tanke på Rex. Det sägs ju att det är svårt att få en "gammal" hund att komma överens med en kattunge! Men, vi får se!
Hissa/Dissa
Då tänkte jag att jag skulle hissa och dissa idag. Jag tycker att detta är ett väldigt bra sätt, att få sagt och lyft fram något som antingen har gått och retat sig på eller något som man vill fömedla till världen att det är helt underbart.
Det jag vill Hissa idag är: All denna snö, är det inte fint så säg. Jag kan inget annat än att älska denna vintern. Tänk er att krypa upp i soffan, under en varm filt, med sällskap av sambo, framför en film som man tycker är riktigt bra, tillsammans med en kopp varm chokladmjölk. Då menar jag inte varm oboy, utan riktig chokladmjölk. sådan som mamma gjorde till en när man var liten och skulle ut på utflykt.
Det jag vill dissa idag är: Väntetiden på våra sjukhus runtomkring i landet. Det är inte klokt att man skall behöva vänta nästan 2 år innan det händer något. Passar även på att Dissa väntetiderna på akuten.Det är fan inte klokt så lång tid det tar.
Nu har jag k***t ur mig det jag ville ha sagt. På återseende.
Det jag vill Hissa idag är: All denna snö, är det inte fint så säg. Jag kan inget annat än att älska denna vintern. Tänk er att krypa upp i soffan, under en varm filt, med sällskap av sambo, framför en film som man tycker är riktigt bra, tillsammans med en kopp varm chokladmjölk. Då menar jag inte varm oboy, utan riktig chokladmjölk. sådan som mamma gjorde till en när man var liten och skulle ut på utflykt.
Det jag vill dissa idag är: Väntetiden på våra sjukhus runtomkring i landet. Det är inte klokt att man skall behöva vänta nästan 2 år innan det händer något. Passar även på att Dissa väntetiderna på akuten.Det är fan inte klokt så lång tid det tar.
Nu har jag k***t ur mig det jag ville ha sagt. På återseende.
Akuten!
Som jag skrev i förra inlägget så hade jag besökt sjukhuset ett flertal gånger den sista tiden. Det började med operationen, med några dagars inläggning. Jag mådde hur bra som helst både under måndagen och tisdagen, så jag bestämde mig för att dra ner på värktabletterna. Man kan ju inte äta hur mycket sådant som helst, man blir ju alldeles knas i skallen.
Sedan på onsdagen så fick så hemskt ont i magen på höger sida, det gjorde jätteont när jag andades. men tänkte inte så mycket på det, utan började tog några tabletter. Sewdan på torsdagen så ringde jag till 1177, (sjukvårdsupplysningen). Jag berättade om mina symptom och de tyckte att jag skulle åka in till akuten. Det var inte lönt att åka till vårdcentralen då de inte har någon kirurg som kunde titta på mig. Så jag och Jimmy åkte till akuten, var där vid 10-tiden. Det tog inte så lång tid att komma in till sköterskan, men desto längre tid för att sedan bli inkallad.
Men, men jag blev inkallad och det blev dags för provtagning och febermätning. Feber det hade jag ingen, tyckte de. men det ville inte jag hålla med om. jag brukar aldrig ligag över 37 C, och det gjorde jag nu, jag hade 37,7, men enligt sköterskorna så var det ingen feber. Då var man tvungen att ha över 38. Men, men, de tog prover och skickade iväg dessa på analys. Efter en stund så åkte Jimmy hem, dels skulle han ut med Rex, dels så hade han några ärende han skulle fixa.
Efter nästan en timme så kommer läkaren in, (samma läkare som jag träffade uppe på avdelningen under en av ronderna.) Hon berättade då att mina prover såg bra, och att mitt hB hade stigit. Men hon var ändå inte nöjd med att jag hade så ont. Så hon sade att jag skulle gå hem och ta mina tabletter som läkaren hade ordinerat, och att jag sedan skulle komma tillbaka under morgondagen (fredagen) för ny provtagning.
Så jag kom in vid 10-tiden och gick hem vid tre-tiden, och inte ett dugg klokare blev jag.
Jag sov nästan ingenting under natten till fredagen, jag hade sådana enorma smärtor så att jag knappt visste var jag skulle ta vägen. Jag gick upp och gjorde mig iordning för ytterligare ett besök på akuten. Kom dit och begav mig direkt till receptionen. Jag blev inkallad med nästan en gång. Det blev ny provtagning, och ny analys av dessa prover.
Efter ungefär en timme så kom läkaren, hon (samma som under torsdagen) sade att mina prover var bra. men att hon ville att jag skulle röntgas. Hon trodde att det kanske kunde vara någon sten som satt i gallgångarna eller något sådant. Ja, ja täntke jag. det är väl lika bra att de kollar upp varför jag har ont. Men inte trodde jag attd et skulle dröja ända till 17:30 innan jag fick komma upp till röntgen.
Ungefär vid 12-tiden så blev jag utkörd ifrån rummet, det fanns andra som behövde det bättre. SÅ då blev jag utkörd från rummet och fick ligga på torget. Detta gjorde inte mig någonting egentligen då det händer mycket mer ute på torget, man har bättre utsikt. (det passar mig som är nyfiken). Men tiden gick och ingenting hände. Jag är verkligen glad över att Jimmy sa åt mig att ta med något att läsa. Jag hade utrustat mig med en korsordstidning.
Det dröjde ända till halv fyra innan jag fick något besked över vad som skulle hända. Då fick jag reda på att jag skulle röntgas med kontrast, med skiktröntgen. Så det vara bara att börja dricka, ungefär 2 liter "vatten" skulle jag få i mig under loppet av 2 timmar. Den första litern gick väldigt smidigt, men sedan började det ta stopp. nu började det smaka illa. Men, men jag fick i mig det och jag blev uppkörd på röntgen. Men sedan började väntan på röntgensvaret.
När klockan var vid 18:30 så ringde jag Jimmy, då ville jag ha sällskap. Det var tråkigt att sitta där alldeles ensam. Han kom och det blev med en gång bättre. Men jag hade så j***a ont så jag fick en spruta Ketogan, (morfinliknande medel). Jag har fått detta innan och inte reagerat alls. Men denna gången reagerade jag, jag mådde väldigt illa och det slutade med att jag spydde som en kalv. Hur lätt är det när man endast har ätit en tallrik fil under hela dagen.
Det tog inte slut där, efter att jag hade spytt så fick jag väldigt ont igen, nu på samma ställe där jag hade ont när jag fick mitt första gallstensanfall. Det gjorde väldigt ont, jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Jag låg och vände och vred mig i sängen samtidigt som kramade Jimmys hand. Jag grät av smärta. Då ville de ge mig en spruta till, men det ville inte jag ha. Så då fick jag en äcklig gegga som jag skulle dricka, det smakade jätteäckligt. Det var något som skulle bedöva mitt inre, men även läpparna och munnen. Jag fick i mig halva geggan, men sedan kom det upp lika fort igen. Men jag tvingade i mig resten, sedan släppte smärtan.
När klockan var vid 10 så körde Jimmy hem, då hade jag fortfarande inte hört något om röntgensvaren. Det kom senare fram att det endast fanns en enda röntgenläkare i hela Skåne. Så när Jimmy pratade med sköterskorna vid 10-tiden så sade de att han skulle förbereda mig på att jag fick stanna kvar på sjukhuset över natten. Men om man säger som så, detta hade jag redan räknat ut.
Jag tror att klockan var närmare halv elva innan läkaren kom och berättade, jag hade ett hematom som låg och irriterade i magen. Det vill säga att jag har haft en blödning i samband med operationen, som sedan har avstannat, och som nu ligegr och drar till sig en massa vätska. Man kan säga att jag har ett invärtes blåmärke.
När klockan var halv tolv, så fick jag komma upp på avdelning 63. Sedan fick jag komma hem under lördagen.
Sedan på onsdagen så fick så hemskt ont i magen på höger sida, det gjorde jätteont när jag andades. men tänkte inte så mycket på det, utan började tog några tabletter. Sewdan på torsdagen så ringde jag till 1177, (sjukvårdsupplysningen). Jag berättade om mina symptom och de tyckte att jag skulle åka in till akuten. Det var inte lönt att åka till vårdcentralen då de inte har någon kirurg som kunde titta på mig. Så jag och Jimmy åkte till akuten, var där vid 10-tiden. Det tog inte så lång tid att komma in till sköterskan, men desto längre tid för att sedan bli inkallad.
Men, men jag blev inkallad och det blev dags för provtagning och febermätning. Feber det hade jag ingen, tyckte de. men det ville inte jag hålla med om. jag brukar aldrig ligag över 37 C, och det gjorde jag nu, jag hade 37,7, men enligt sköterskorna så var det ingen feber. Då var man tvungen att ha över 38. Men, men, de tog prover och skickade iväg dessa på analys. Efter en stund så åkte Jimmy hem, dels skulle han ut med Rex, dels så hade han några ärende han skulle fixa.
Efter nästan en timme så kommer läkaren in, (samma läkare som jag träffade uppe på avdelningen under en av ronderna.) Hon berättade då att mina prover såg bra, och att mitt hB hade stigit. Men hon var ändå inte nöjd med att jag hade så ont. Så hon sade att jag skulle gå hem och ta mina tabletter som läkaren hade ordinerat, och att jag sedan skulle komma tillbaka under morgondagen (fredagen) för ny provtagning.
Så jag kom in vid 10-tiden och gick hem vid tre-tiden, och inte ett dugg klokare blev jag.
Jag sov nästan ingenting under natten till fredagen, jag hade sådana enorma smärtor så att jag knappt visste var jag skulle ta vägen. Jag gick upp och gjorde mig iordning för ytterligare ett besök på akuten. Kom dit och begav mig direkt till receptionen. Jag blev inkallad med nästan en gång. Det blev ny provtagning, och ny analys av dessa prover.
Efter ungefär en timme så kom läkaren, hon (samma som under torsdagen) sade att mina prover var bra. men att hon ville att jag skulle röntgas. Hon trodde att det kanske kunde vara någon sten som satt i gallgångarna eller något sådant. Ja, ja täntke jag. det är väl lika bra att de kollar upp varför jag har ont. Men inte trodde jag attd et skulle dröja ända till 17:30 innan jag fick komma upp till röntgen.
Ungefär vid 12-tiden så blev jag utkörd ifrån rummet, det fanns andra som behövde det bättre. SÅ då blev jag utkörd från rummet och fick ligga på torget. Detta gjorde inte mig någonting egentligen då det händer mycket mer ute på torget, man har bättre utsikt. (det passar mig som är nyfiken). Men tiden gick och ingenting hände. Jag är verkligen glad över att Jimmy sa åt mig att ta med något att läsa. Jag hade utrustat mig med en korsordstidning.
Det dröjde ända till halv fyra innan jag fick något besked över vad som skulle hända. Då fick jag reda på att jag skulle röntgas med kontrast, med skiktröntgen. Så det vara bara att börja dricka, ungefär 2 liter "vatten" skulle jag få i mig under loppet av 2 timmar. Den första litern gick väldigt smidigt, men sedan började det ta stopp. nu började det smaka illa. Men, men jag fick i mig det och jag blev uppkörd på röntgen. Men sedan började väntan på röntgensvaret.
När klockan var vid 18:30 så ringde jag Jimmy, då ville jag ha sällskap. Det var tråkigt att sitta där alldeles ensam. Han kom och det blev med en gång bättre. Men jag hade så j***a ont så jag fick en spruta Ketogan, (morfinliknande medel). Jag har fått detta innan och inte reagerat alls. Men denna gången reagerade jag, jag mådde väldigt illa och det slutade med att jag spydde som en kalv. Hur lätt är det när man endast har ätit en tallrik fil under hela dagen.
Det tog inte slut där, efter att jag hade spytt så fick jag väldigt ont igen, nu på samma ställe där jag hade ont när jag fick mitt första gallstensanfall. Det gjorde väldigt ont, jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Jag låg och vände och vred mig i sängen samtidigt som kramade Jimmys hand. Jag grät av smärta. Då ville de ge mig en spruta till, men det ville inte jag ha. Så då fick jag en äcklig gegga som jag skulle dricka, det smakade jätteäckligt. Det var något som skulle bedöva mitt inre, men även läpparna och munnen. Jag fick i mig halva geggan, men sedan kom det upp lika fort igen. Men jag tvingade i mig resten, sedan släppte smärtan.
När klockan var vid 10 så körde Jimmy hem, då hade jag fortfarande inte hört något om röntgensvaren. Det kom senare fram att det endast fanns en enda röntgenläkare i hela Skåne. Så när Jimmy pratade med sköterskorna vid 10-tiden så sade de att han skulle förbereda mig på att jag fick stanna kvar på sjukhuset över natten. Men om man säger som så, detta hade jag redan räknat ut.
Jag tror att klockan var närmare halv elva innan läkaren kom och berättade, jag hade ett hematom som låg och irriterade i magen. Det vill säga att jag har haft en blödning i samband med operationen, som sedan har avstannat, och som nu ligegr och drar till sig en massa vätska. Man kan säga att jag har ett invärtes blåmärke.
När klockan var halv tolv, så fick jag komma upp på avdelning 63. Sedan fick jag komma hem under lördagen.
Uppdatering efter galloperationen.
Som jag har skrivit innan så skulle jag bli opererad den 27 januari, och det blev jag också. Blev sövd lite efter 13:00, på onsdagen och började sedan så smått vakna till liv igen vid 18-tiden. Hade ont, men allt hade gått bra sade de då i alla fall. Kom upp på avdelningen vid 20. Vaknade mer och mer upp efter operationen. Kände mig öm i hela kroppen, speciellt i axlarna. Kändes som om jag hade spenderat hela dagen på ett gym och lyft vikter, hade en enorm träningsvärk i båda axlarna.
Fick reda på att det skulle vara så då de har blåst upp magen för att komma åt gallablåsan. Luften som de blåser in, hamnar sedan i den del som befann sig högst under operationen, det vill säga axlarna. Detta hade jag gärna varit utan, då jag sedan tidigare har konstant ont i axlar och nacke.
Under kvällen och natten till torsdagen så fick jag hjälp in på toaletten, var väldigt svag och väldigt yr under dessa "utflykter". Var totalt på toa 4 gånger och tre av gångerna så var jag så svag att de var tvungna att köra fram sängen för att hämta mig på toaletten, och detta var egentligen ingen lång promenad, men för en som är nära att svimma så känns det som ett maraton.
Torsdagen började med provtagning och väckning, först klockan 6, sedan kommer de in igen vid 7. Då är det dags för frukost, denna serverades på sängen. Under ronden senare samma dag så fick jag reda att min operation var komplicerad, detta på grund av min lever. (Som är förstorad tack vare min övervikt) Detta innebar att de inte kunde titta i mina gallgångar om det möjligtvis fanns någon sten där som skulle orsaka problem senare, utan jag skulle få hem en remiss till Magnetröntgen. Jag mådde bättre och bättre för varje timme som gick, jag var beredd att åka hem, men det ville avvakta till fredagen på grund av min syresättning.
Under natten till fredagen som sov jag som en kratta, kunde inte ligga som jag ville. Låg jag på höger sida så kändes det som hela magen rörde sig invändigt, och likadant var det på vänster sida. Prover togs även idag, och väkningen skede vid 7. Frukosten fick jag äta ute i matsalen, jag var för pigg för att få maten serverad vid sängen. Jag mådde hur bra som helst och trodde att jag skulle få komma hem. Men tji fick jag under ronden. Jag skulle stanna en dag till sjukhuset, möjligtvis att jag blev utskriven under lördagen. Fick även reda på att min aprover inte var bra, speciellt då hB:t. Jag hade ett blodvärde som var nere på 86, sköterskorna förstod inte detta, de tyckte att jag egentligen borde känna av det. Men jag kände ingenting. Så då fick man en påse blod. Sedan steg mitt hB till 89, detta var de inte nöjda med de tyckte att det borda ha stigit med minst 7 enheter. Så det var bara att koppla på en påse blod till. Så jag spenderade min fredag framför teven i dagrummet tillsammans med Långe Jan (droppställningen).
Natten till lördagen så var jag väldigt orolig! Jag ville bara hem, jag saknade Jimmy och Rex. Det är besöksförbud på sjukhuset på grund av vinterkräksjukan. Proverna togs och jag hade fått en ny rumskamrat under natten, hon hade problem med njursten. Vi hade kul tillsammans och kunde prata om allt. Inte heller under lördagen fick jag komma hem, så det var bara att ställa in sig på att det skulle bli en natt till sjukhuset. Sängarna är faktiskt väldigt sköna, men sängen hemma är absolut skönast. Vi tittade på finalen av Robinson, vi tyckte båda två att det var rätt person som vann.
Söndagen blev jättelång, jag väntade på ronden. Det var ju sagt att jag kanske skulle få komma hem under söndagen. Det blev lunch och jag och Heidi gick ut i matsalen för att äta. Det fanns inga brickor där till oss, så vi gick in på avdelningen igen. Sköterskorna ville inte riskera att jag missade ronden och ville därför inte låta oss äta ute i dagrummet. Så vi fick sitta på rummet och äta. Det dröjde ytterligare någon timme innan ronden kom. Men som tur var så hade mitt hB stigit, och jag fick lov att gå hem.
Jag sover som en kratta, men det är skönt att vara hemma. Har dock varit inne 2 gånger till CSK, 3 gånger om man räknar med besöket idag. Vad jag menar med detta, får ni läsa i ett annat inlägg.
Kramiz Jennie
Fick reda på att det skulle vara så då de har blåst upp magen för att komma åt gallablåsan. Luften som de blåser in, hamnar sedan i den del som befann sig högst under operationen, det vill säga axlarna. Detta hade jag gärna varit utan, då jag sedan tidigare har konstant ont i axlar och nacke.
Under kvällen och natten till torsdagen så fick jag hjälp in på toaletten, var väldigt svag och väldigt yr under dessa "utflykter". Var totalt på toa 4 gånger och tre av gångerna så var jag så svag att de var tvungna att köra fram sängen för att hämta mig på toaletten, och detta var egentligen ingen lång promenad, men för en som är nära att svimma så känns det som ett maraton.
Torsdagen började med provtagning och väckning, först klockan 6, sedan kommer de in igen vid 7. Då är det dags för frukost, denna serverades på sängen. Under ronden senare samma dag så fick jag reda att min operation var komplicerad, detta på grund av min lever. (Som är förstorad tack vare min övervikt) Detta innebar att de inte kunde titta i mina gallgångar om det möjligtvis fanns någon sten där som skulle orsaka problem senare, utan jag skulle få hem en remiss till Magnetröntgen. Jag mådde bättre och bättre för varje timme som gick, jag var beredd att åka hem, men det ville avvakta till fredagen på grund av min syresättning.
Under natten till fredagen som sov jag som en kratta, kunde inte ligga som jag ville. Låg jag på höger sida så kändes det som hela magen rörde sig invändigt, och likadant var det på vänster sida. Prover togs även idag, och väkningen skede vid 7. Frukosten fick jag äta ute i matsalen, jag var för pigg för att få maten serverad vid sängen. Jag mådde hur bra som helst och trodde att jag skulle få komma hem. Men tji fick jag under ronden. Jag skulle stanna en dag till sjukhuset, möjligtvis att jag blev utskriven under lördagen. Fick även reda på att min aprover inte var bra, speciellt då hB:t. Jag hade ett blodvärde som var nere på 86, sköterskorna förstod inte detta, de tyckte att jag egentligen borde känna av det. Men jag kände ingenting. Så då fick man en påse blod. Sedan steg mitt hB till 89, detta var de inte nöjda med de tyckte att det borda ha stigit med minst 7 enheter. Så det var bara att koppla på en påse blod till. Så jag spenderade min fredag framför teven i dagrummet tillsammans med Långe Jan (droppställningen).
Natten till lördagen så var jag väldigt orolig! Jag ville bara hem, jag saknade Jimmy och Rex. Det är besöksförbud på sjukhuset på grund av vinterkräksjukan. Proverna togs och jag hade fått en ny rumskamrat under natten, hon hade problem med njursten. Vi hade kul tillsammans och kunde prata om allt. Inte heller under lördagen fick jag komma hem, så det var bara att ställa in sig på att det skulle bli en natt till sjukhuset. Sängarna är faktiskt väldigt sköna, men sängen hemma är absolut skönast. Vi tittade på finalen av Robinson, vi tyckte båda två att det var rätt person som vann.
Söndagen blev jättelång, jag väntade på ronden. Det var ju sagt att jag kanske skulle få komma hem under söndagen. Det blev lunch och jag och Heidi gick ut i matsalen för att äta. Det fanns inga brickor där till oss, så vi gick in på avdelningen igen. Sköterskorna ville inte riskera att jag missade ronden och ville därför inte låta oss äta ute i dagrummet. Så vi fick sitta på rummet och äta. Det dröjde ytterligare någon timme innan ronden kom. Men som tur var så hade mitt hB stigit, och jag fick lov att gå hem.
Jag sover som en kratta, men det är skönt att vara hemma. Har dock varit inne 2 gånger till CSK, 3 gånger om man räknar med besöket idag. Vad jag menar med detta, får ni läsa i ett annat inlägg.
Kramiz Jennie
Hissa/Dissa
Tänkte komma med en ny detalj i min blogg, jag tänkte nämligen börja hissa och dissa. Eller egentligen inte bara jag utan min sambo får låna lite plats i dessa inlägg.
Jag vill DISSA: smärtan jag har i min mage efter en blödning, som uppkom i samband med operationen av gallan.
och
Jag vill HISSA: Wallander-filmerna, känns som om kommentarer är överflödiga.
Jimmy vill DISSA: den sista droppen som kommer när man har varit på toaletten, antingen hamnar den i kalsongerna eller så hamnar den på toasitsen, eller på något annat ställe där den inte skall vara.
och
Jimmy vill HISSA: att Jennie har kommit hem ifrån sjukhuset, det har varit så tomt utan henne.
Jag vill DISSA: smärtan jag har i min mage efter en blödning, som uppkom i samband med operationen av gallan.
och
Jag vill HISSA: Wallander-filmerna, känns som om kommentarer är överflödiga.
Jimmy vill DISSA: den sista droppen som kommer när man har varit på toaletten, antingen hamnar den i kalsongerna eller så hamnar den på toasitsen, eller på något annat ställe där den inte skall vara.
och
Jimmy vill HISSA: att Jennie har kommit hem ifrån sjukhuset, det har varit så tomt utan henne.
