Idag efter att jag hade varit och klippt mig. Så skulle jag hämta min (Jimmy använder den) cykel som stod nere på stationen. Allt gick bra, eller rättare sagt det började redan hos frisören. Hon hade skrivit 8:30 på min tidlapp, men i hennes kalender hade hon skrivit 9:00. Så där satt jag i 30 minuter för mycket. Men jag blev riktigt nöjd, med resultatet. Kommer bild när såret har läkt.

Just det, såret!! Jag skulle cykla till Biltema för att köpa cykelslang och cykeldäck, men detta fick avbrytas på grund av en olycka. Jag har på den senare tiden, för det mesta haft cykelhjälm på huvudet när jag har varit ute och cyklat. Men så blev det tyvärr inte idag. Jag var osäker imorse om det skulle bli någon tur eller inte. Men jag kom inte längre än till bron på väg ut mot Långebro. Det har väl en gång i tiden varit en järnvägsbro, men nu används den som gång och cykelbro. Men järnvägsspåren ligger fortfarande kvar. Jag har cyklat här innan, och vet om att man får vara lite extra försiktig när man skall korsa dessa. Det tyckte jag att jag var idag också, men tydligen var jag inte det. För helt plöstligt så låg jag på asfalten och hade ont över allt.

Jag hade skrapat mig både i ansiktet, på bägge händerna, ena armbågen och på ena knäet. Jag hade en cykelkorg på cykeln, den existerar fortfarande, men är inte sådär väldigt fin. Styret på cykel har fått sig en smäll, så det är något för Jimmy att ta tag i. Men i alla fall jag bestämde mig för att ta mig till vårdcentralen, kan verka onödigt, men jag ville mest ha hjälp att lägga om de och framför allt tvätta såren.

Så jag gick ner till vårdcentralen och fick mer och mer ont i huvudet. Hade inte tittat hur det såg ut, det är ju rätt svårt att se sig själv i huvudet om man inte har någon spegel. Men jag lät det vara i alla fall, och fortsatte min promena till vårdcentralen. Väl där, så fick det bli nummerlapp till distriktsköterskan. Det fanns inte många som satt och väntade, men tid tog det ändå. Jag var väl där vid 10:30 och kom in till sköterskan vid 11. Vi tvättade och så la hon om de olika såren. Hon beordade vila, då hon inte kunde utesluta en lätt hjärnskakning. Men mest troligen så var det inte så, men hon sade att jag skulle vara lugn resten av dagen.

Hur jag nu skall klara det?? Men jag fick inte gå hem och lägga och sova. Men jag kunde sitta och läsa, eller titta på film. Men hur lätt är detta utan att man somnar. Så jag får försöka hålla mig vaken ändå. Men f*n vad ont det gör i huvudet. Det går säkert snart över, men just nu gör det j*****t ont.

En sak som jag retar mig grymt mycket på, är det här med andra människor. Jag välte med cykeln och när jag låg där så kom det folk gående förbi. Men tror ni att de stannade och hörde vad som hade hänt. NEJ, de fortsatte bara rakt förbi. Tänk om det hade varit något mera allvarligt, eller om det hade hänt en äldre person. Det fanns även folk som bara cyklade förbi. Jag kan ärligt säga om det hade varit jag som hade sett någon som hade gått och trillat eller cyklat och trillat så hade jag stannat och frågat om de hade velat ha hjälp med något. Men inte en enda frågade, utan de vände på huvudena och fortsatte att gå eller så cyklade de bara förbi.

Hur hade DU gjort??